TRF
Regional utvecklingsplan
för Stockholmsregionen
Regional utvecklingsplan
för Stockholmsregionen

Bebyggelseutveckling

Befolkningen växer i både Stockholmsregionen och omgivande län, och det ökar anspråken på mark för bebyggelse, transportinfrastruktur och tekniska system. De fysiska strukturerna i regionen ska utvecklas så att de olika delarna – bebyggelsestruktur, transportinfrastruktur, grönstruktur och vattenstruktur – samverkar på ett effektivt sätt, berikar och kompletterar varandra. För att kunna utveckla en region med attraktiva livsmiljöer och hög tillgänglighet men samtidigt minska klimatpåverkan är det nödvändigt att planera för en tät och flerkärnig bebyggelsestruktur med gång, cykel och kollektivtrafik som norm. En tät och flerkärnig bebyggelsestruktur ger både goda förutsättningar för effektiva system och kollektivtrafik, och gör det lättare att hushålla med obebyggd mark.

Stockholmsregionen är idag starkt enkärnig och behöver bli mer flerkärnig. Den regionala utvecklingsplanen redovisar åtta yttre regionala stadskärnor utöver den centrala regionkärnan. Utvecklingen i de yttre regionala stadskärnorna ska motverka att bebyggelse och verksamheter sprids ut. De behöver knytas ihop med varandra och bli knutpunkter i trafiksystemet dit det från omlandet är lika enkelt att ta sig som till regionens centrala kärna.

Vid dessa och andra knutpunkter bör marken utnyttjas mer intensivt. Det främjar stadskvaliteter, stadsliv och mötesplatser. En tät bebyggelse där bostäder blandas med verksamheter, handel och service, ger korta avstånd i vardagen. Områden som präglas av hög täthet, ett rikt och varierat serviceutbud och ett väl sammankopplat nät för gång- och cykeltrafikanter, ökar antalet resor som sker till fots och med cykel i både transport- och rekreationssyfte, med stora hälsovinster som följd. Täta strukturer skapar å andra sidan också utmaningar med avseende på bland annat trängsel, buller och emissioner, samt att möjliggöra tillräckliga gröna ytor för lek, vistelse och rekreation.