TRF
Regional utvecklingsplan
för Stockholmsregionen
Regional utvecklingsplan
för Stockholmsregionen

Effektiv energiförsörjning och förnybara energikällor

Lager och terminaler för biobränsle

När vi ställer om till förnyelsebar energi kommer mer fasta biobränslen att behövas. Det är därför angeläget att få till stånd ett väl fungerande system med hamnar, terminaler, mellanlager och buffertlager för att säkerställa energiproduktionen. Viktiga omlastningspunkter för bränsletillförseln med
fartyg är i dag Hargshamn för norra länsdelen och Stora Vika och Oxelösund för södra delen. Befintliga större terminaler i länet för hantering av fasta biobränslen finns i Nykvarn liksom intill vissa stora energianläggningar som Brista och Hässelby. Andra strategiska lägen för framtida biobränsleterminaler är Norvik, Rosersberg och Högbytorp (om järnvägsanslutning byggs).

De aktörer som planerar att bygga nya bränslelager måste ta hänsyn till möjligheterna att klara transporterna på ett hållbart sätt, det vill säga med hamn- eller järnvägsanslutning.

Skyddsavstånd med hänsyn till buller och andra störningar måste beaktas, liksom risken för konflikter med eller påverkan på vattenresurser.

Gas/biogas

Spaltgasverket i Värtan stängs. Naturgas (i form av LNG) behövs därmed för att säkra gasförsörjningen av stadsgasnätet. Blandning av naturgas och biogas stödjer en succesivt ökande gasefterfrågan i länet. Fordonsgas måste bli lättare tillgänglig för att bli ett attraktivt drivmedel i Stockholmsregionen. Det krävs ett ökat antal tankställen och en effektiv gasdistribution.

Biogassatsningar bör främjas i anslutning till reningsverk och vid avfallshanterings- och gårdsanläggningar. Förutom avloppsslam, våta avfallsfraktioner, grödor och restprodukter från jordbruket bör biogasproduktionen på längre sikt också bygga på förgasning av fasta träbränslen. Sådana förgasningsanläggningar bör helst samlokaliseras med produktion av värme och el i form av energikombinat.

De anläggningar för deponigas som finns idag är Högbytorp, Kovik, Löttippen, Sofielund och Tvetatippen. Dessa ger i dag cirka 0,1 TWh energi (värme och el). De stora befintliga anläggningarna för biogasrötning är Bromma/Åkeshov, Henriksdalsverket, Himmerfjärdsverket och Käppala, som tillsammans ger cirka 0,14 TWh energi. Nya biogasanläggningar i länet kan tillkomma i Brista och Skarpnäck. I synnerhet en ny anläggning i Skarpnäck medför ett väsentligt tillskott i biogasproduktionen (0,1 TWh) baserad på restprodukter och jordbruksgrödor. Skarpnäcksanläggningen ska också integreras i ett förnyat gasledningsnät i regionens centrala delar som möjliggör även gasleveranser till ett ökat antal gastankställen. Himmerfjärds- och Käppalaverkets produktion kan utökas framöver. De närmaste åren kan ett tillskott av cirka 0,3 TWh åstadkommas. Potentialen i länet är dock större än så och bör främjas.

Vindkraft

De befintliga vindkraftsanläggningarna i länet har mycket liten effekt. Länet har sämre förutsättningar för vindkraft på land jämfört med andra lägen i Sverige, men till havs finns ett antal vindrika områden (över 3 300 kWh/m2 och år på 50 meters höjd) som kan utnyttjas. Den samlade teoretiska potentialen i länet är 5,7 TWh, varav på land 4,2 TWh och till havs 1,5 TWh. Hur mycket energi som kan utvinnas beror dock på vilka lägen i länet som tillåts för vindkraftsproduktion. Dessutom ska konflikter och praktiska problem som anslutning till elnäten lösas. Områden med riksintresse för vindkraft finns i Norrtälje, Nynäshamn och Värmdö (se Tekniska försörjningsanläggningar).

Elnät

Vid förändringar av kraftledningsnätet måste även hänsyn tas till förnyelsebara energislag som sol- och vindkraft. Dessutom måste aktörerna beakta de högre risker som ett förändrat klimat med mer extrema väderförhållanden innebär. För att klara omstruktureringen av ledningsnätet behöver alla berörda kommuner ansluta sig till planerna. Generellt måste den mark som behövs för kraftsystemet finnas tillgänglig för att säkerställa eltillförseln till Stockholmsregionen. Kartorna i kapitel 3 visar dagens kraftnät och det planerade nya ringsystemet för kraftförsörjningen 2020.

Avfall som resurs

Avfall bör i så stor utsträckning som möjligt återanvändas, återvinnas, energiutvinnas och i sista hand deponeras. Följande avfallsanläggningar bedöms ha fortsatt regional betydelse: Salmunge, Kovik, Hagby, Högbytorp, Tveta, Sofielund, Löt och Högdalen. För energiutvinning genom förbränning föreslås de planerade utbyggnaderna av förbränningsanläggningarna i Brista, Haninge/Drefviken, Täby/Hagby, och Upplands-Bro/Högbytorp. Det är fördelaktigt om nya avfallsförbränningsanläggningar görs relativt stora och ansluts till stora fjärrvärmenät. Det finns en stor potential i matavfall som kan sorteras bättre och användas i energiproduktionen genom rötning till biogas. Problemen med avfall från verksamheter måste lösas. För att säkerställa en effektiv hantering av avfall i framtiden behövs platser för insamling och hantering, både på regional och på lokal nivå.