En tätare och mer sammanhållen bebyggelse

Plankartan pekar ut mark med goda lägesegenskaper som har förutsättningar för god försörjning med kollektivtrafik och en energieffektiv stadsbygd. Här bör marken bebyggas så tätt att den utnyttjas effektivt. Förutom de regionala kärnorna rör det sig även om stråk längs den spårbundna kollektivtrafiken och om övriga områden med särskilt kapacitetsstark och tät kollektivtrafik.

Det finns goda möjligheter att förtäta och komplettera äldre stadsområden i stora delar av regionen. Äldre terminal- och industriområden som inte längre används kan omvandlas till nya bostads- och arbetsplatsområden. Det finns också betydande obebyggda markområden. Mellanrum mellan stadsdelar, som idag upplevs som avskiljande barriärer, kan ofta bebyggas för att knyta samman olika stadsområden. På så sätt skapas en attraktivare stadsbygd. I vissa fall behöver befintliga parker rustas upp eller nya tillkomma i samband med sådan stadsförnyelse.

Ökad täthet innebär att man främst bör bygga i eller i direkt anslutning till redan bebyggda områden med god kollektivtrafikförsörjning och i övrigt goda lägesegenskaper. I planbeskrivningen är dessa områden definierade som regional stadsbygd med utvecklingspotential. Beskrivningen redovisar vilket förhållningssätt som bör gälla för dessa.

Motverka utspridd bebyggelse

I regionen finns stora villaområden och fritidshusområden som är glest och i vissa fall mycket glest bebyggda. Det går att bygga nytt även i dessa områden utan att sprida ut bebyggelsen ytterligare. I många fritidshusområden som ligger väl till, särskilt i regionens östra delar, kommer bebyggelsen till stor del att omvandlas för permanentboende under planperioden. I en stor del av länet kommer eventuellt tillkommande fritidshus i områden med bro eller färja att på sikt permanentas och måste därför planmässigt betraktas som helårsbostäder. Efterfrågan på fritidsbostäder måste i framtiden i högre grad tillgodoses i områden på större avstånd från regionens centrala delar, företrädesvis i angränsande län.

Det finns också områden med verksamheter som kräver stora ytor eftersom de hanterar varor med stora volymer eller genererar betydande godstrafik. Behovet av mark för ytkrävande verksamheter ökar. Framför allt volymhandel kan komma att flytta ut från de regionala stadskärnorna till andra områden, exempelvis Sigtuna, Södertälje, Österåker, Upplands-Bro och Haninge.

Det krävs kollektivtrafik även i dessa områden men eftersom befolkningsunderlaget ofta är litet kan den inte bli särskilt tät. Planbeskrivningen redovisar vilket förhållningssätt som bör gälla för övrig regional stadsbygd.

Många vill bo på den storstadsnära landsbygden och i kustområdet. För att bebyggelsen inte ska bli alltför utspridd bör ny bebyggelse anknyta till befintlig bebyggelse och mindre tätorter. All ny bebyggelse i skärgården förutsätter att det finns långsiktig vatten- och avloppsförsörjning, kollektivtrafikförsörjning och att den marina miljön tål en ökad belastning. I skärgårdsområdet ökar befolkningen drastiskt under sommarmånaderna vilket medför ökad efterfrågan på service och ett ökat tryck på transportsystemet i denna del av regionen.

Stora möjligheter att rymma ny bebyggelse i goda lägen

Utbyggnadsmöjligheterna i lägen med relativt sett hög tillgänglighet till kollektivtrafik är mycket större än den totala efterfrågan i länet på mark för ny bebyggelse. Ur ett regionalt perspektiv är det således inte bara önskvärt utan även fullt möjligt att lokalisera erforderlig ny bebyggelse i regionen i goda lägen. I arbetet med RUFS 2010 har mark identifierats som bedöms vara tillgänglig för bebyggelseutveckling. För den tillgängliga marken har en sammanvägd tillgänglighet till kollektivtrafik beräknats och klassificerats. Både andelen förvärvsarbetande invånare i ett område och tillgängligheten till arbetstillfällen i andra områden har beaktats. För ett område med mycket stor andel boende blir tillgängligheten till arbetsplatser den avgörande faktorn.

I arbetet med RUFS 2010 har även bedömningar gjorts av förtätningspotentialen i regionen. Med antaganden om förtätningsmöjligheter i olika bebyggelsetyper och en övre nivå för täthet, såväl vid förtätning som vid nyexploatering, har potentialen för bebyggelsetillskott i varje område beräknats och summerats per tillgänglighetsklass. Denna samlade bebyggelsepotential jämförs sedan med det beräknade behovet av tillkommande bostads- och lokalyta, med slutsatsen att den teoretiska bebyggelsepotentialen är mycket stor i förhållande till efterfrågan.