En effektiv och ändamålsenlig struktur för godstransporter

Effektiva transportvägar för gods är en viktig fråga för östra Mellansverige. Effektiva transporter stödjer det differentierade näringslivet, säkrar försörjningen av olika varor och minskar transporternas miljöbelastning. Internationellt sett har regionen en nackdel i form av långa avstånd till de stora marknaderna i Europa.

De olika transportslagen, t ex tåg och lastbil, kompletterar varandra i olika transportkedjor. Transportörerna nyttjar ofta flera kompletterande typer av transporter och konkurrerar med varandra genom specialisering och olika affärsstrategier. Varje transportslag bör få förutsättningar att bli så effektivt som möjligt. Först då kan hela transportkedjan och hela transportsystemet bli robust. Intermodala transporter, det vill säga transporter som består av mer än ett transportslag, förutsätter att aktörerna samverkar. För att kombitrafik med järnväg och väg ska kunna fungera behövs effektiva omlastningsterminaler och goda anslutningar på väg, förutom en väl fungerande järnvägstransport.
Strategiska terminallägen i östra Mellansverige bör betraktas som ett system av noder där kombiterminaler, flygplatser och hamnar knyts samman med infrastruktur. Alltmer sofistikerade logistiklösningar kräver stabila planeringsförutsättningar som underlättar näringslivets investeringsbeslut. I dessa sammanhang utgör Stockholmsregionen och östra Mellansverige som helhet en gemensam marknad. Hamnmarknaden i östra Mellansverige är differentierad såtillvida att varje hamn har specifika marknadsnischer. Industri- och konsumtionsmarknaderna i hamnarnas omland är avgörande för vilka varuslag som dominerar respektive hamn och konkurrensen mellan hamnarna är således begränsad. Framöver finns behov av en utvecklad samverkan mellan hamnarna för en effektivare hantering av in- och utflöden av enhetsberett gods. Terminalområden för mycket stora omland finns idag etablerade i triangeln Örebro-Södertälje-Jönköping. Ökande krav på kundanpassning och stigande transportkostnader kan dock på sikt leda till att den historiska trenden med stark centralisering bryts. Även om den befintliga terminal- och logistikstrukturen kan väntas bestå i stora drag, är det därför rimligt att anta att efterfrågan på omlastningsmöjligheter vid fler och mindre terminaler kommer att öka. Vid framtida lokalisering behöver handlingsfrihet hållas för järnvägstransporter och för att flyget kan bli en allt viktigare lokaliseringsfaktor för de delar av näringslivet som är särskilt logistikberoende.

Ett antal stråk med långsiktig betydelse för godstransporter i östra Mellansverige är:

  • Bergslagsdiagonalen, riksväg 50
  • Godsstråket genom Bergslagen, tåg
  • Räta linjen, Norrköping-Katrineholm-Eskilstuna-Västerås-Sala, riksväg 56
  • Järnväg Västerås-Eskilstuna TGOJ: tåg
  • Mälardiagonalen, riksväg 55

Den långsiktiga målbilden för östra Mellansverige redovisar en huvudstruktur för godstransporter på järnväg. För att kunna fungera som vägledning för infrastrukturinvesteringar kommer målbilden att behöva utvecklas med avseende på stråk som är särskilt viktiga för enhetslaster respektive basindustrins transporter. För enhetslaster bör ambitionen vara att godstransporter på järnväg mellan de viktigaste terminalerna ska kunna ske även på dagtid.

I Stockholms län råder stark konkurrens om mark och utrymme för infrastruktur. Därför bör länets terminalområden användas för sådant gods som har länet som marknad. Centrallager med betydligt större omland kan med fördel lokaliseras till övriga delar av östra Mellansverige. Arlanda-Märsta har dock unika förutsättningar för godstransporter i anslutning till flygfrakt. Godsflöden som passerar Stockholms län bör ledas förbi de mest trafikintensiva delarna av länet.

Den befintliga strukturen med dominerande transportflöden i vissa stråk genom Sverige väntas i huvudsak bestå över lång tid och trafiken i stråken väntas växa. Arlanda-Rosersberg och Södertälje ligger strategiskt placerade som omlastningsterminaler för varutransporter. Dessa strategiska terminallägen inom Stockholmsregionen bör ges möjlighet att utvecklas. Kringtjänster, logistikberoende verksamheter och ytkrävande gods- och varutransportrelaterade funktioner bör lokaliseras till dessa områden. Utveckling av terminalverksamhet i länets norra delar kan öka betydelsen för transportstråket från Hallsberg till norra Stockholm. Även stråket mellan Gävle och norra Stockholm kan få ökande betydelse både för leveranser av gods och för transporter av tomma containrar från Stockholm till Bergslagen. När Ostlänken byggs ut för persontransporter får södra och västra stam-banorna alltmer prägel av godsstråk.

Den ökande handeln i Östersjöområdet medför troligen att transportstråken via länets hamnar får ökad betydelse. I takt med att godsmängderna växer förväntas fler hamnar skapa förutsättningar för att kunna ta emot rullande gods (RoRo). Det är även troligt att mer fasta biobränslen kommer att användas. Då behövs beredskap för större lagerutrymmen vid importhamnar. Från dessa hamnar, som exempelvis Hargshamn, blir det viktigt med väl fungerande järnvägsförbindelser samt korta väg- och matartransporter till anläggningar och omlastningsplatser i länet.