TRF
Regional utvecklingsplan
för Stockholmsregionen
Regional utvecklingsplan
för Stockholmsregionen

Bebyggelsestruktur

Regional stadsbygd med utvecklingspotential

Här redovisas områden med hög regional tillgänglighet. Den regionala stadsbygden med utvecklingspotential omfattar stråk och områden, som människor kan nå med matarbuss, på cykel eller till fots inom ca 1200 m från stationer i spårsystemen eller från större bussterminaler. Den regionala tillgängligheten till dessa områden varierar mellan kommunerna, men den är generellt högre i de centrala delarna och lägre längre ut. Det kan motivera högre bebyggelsetäthet i regionens centrala delar. Områdena kan innehålla lokal grönstruktur och i några fall även naturreservat.

Förhållningssätt
Huvuddelen av regionens nya bostäder och lokaler bör tillkomma i dessa områden. Stadsutvecklingen bör här stimuleras så att stadsbygden blir sammanhängande och tät, med blandade funktioner och varierande urbana kvaliteter för olika grupper. Det bör finnas goda kollektiva förbindelser till de regionala stadskärnorna. Det bör också finnas god tillgång till grönstruktur och stränder. Förutsättningar för att utnyttja och utveckla effektiva tekniska försörjningssystem bör tas tillvara.

Regional stadskärna

De regionala stadskärnorna omfattar den centrala regionkärnan och de yttre regionala stadskärnorna. Utvecklingen i den centrala regionkärnan är av stor betydelse för regionens samlade konkurrensförmåga. Gemensamt för de yttre regionala stadskärnorna är att de har särskilt hög regional tillgänglighet och fungerar som knutpunkter i transportsystemet. De ska utgöra attraktiva lokaliseringsplatser som kan avlasta den centrala regionkärnan, motverka att bostäder och verksamheter sprids ut och ge goda möjligheter till resurseffektiva infrastrukturlösningar. Flera av de regionala stadskärnorna ingår även i ett övergripande stadsnätverk i östra Mellansverige. De har god storregional tillgänglighet genom regionaltågstrafik.

Förhållningssätt
En utveckling bör främjas som innebär satsningar på innovativa och täta miljöer i den centrala regionkärnan. De yttre regionala stadskärnorna bör stimuleras i sin stadsutveckling och komplettera den centrala regionkärnan. Den höga tillgängligheten i kollektivtrafiksystemet ska värnas och marken omkring stationerna bör användas för stadsbebyggelse med mycket hög täthet. Stadsmiljön bör vara mångsidig med verksamheter, bostäder, service och handel. Ambitionen bör vara att skapa upplevelserika, täta och varierade miljöer utifrån stadskärnornas respektive profiler. Särskilt bör aktörerna satsa på att attrahera kontaktintensiva verksamheter med hög specialiseringsgrad eller stort regionalt upptagningsområde till stadskärnorna. Torg, parker, vatten, grönområden och mötesplatser är viktiga för kärnornas attraktivitet, liksom möjligheten att på ett tryggt sätt ta sig fram till fots och per cykel.

Övrig regional stadsbygd

Här redovisas områden inom tätorter med lägre tillgänglighet till kollektivtrafik. Det gäller både större tätorter i anslutning till stadsbygd med utvecklingspotential, lokala centrum och mindre tätorter. Till övrig regional stadsbygd hör perifera stationslägen samt fritidshusområden som bedöms bli omvandlade till områden med åretruntbostäder under planperioden. Områdena bidrar till regionens bostadsförsörjning genom varierande miljöer. De tillgodoser också behovet av mark för mindre kontaktintensiva verksamheter. I dessa områden kan viss fortsatt bebyggelseutveckling förväntas. Den prioriteras dock inte från regional utgångspunkt.

Förhållningssätt
Bebyggelsen som tillkommer i dessa områden bör utgöra en mindre del av regionens samlade bebyggelsetillskott. Ny bebyggelse bör lokaliseras inom eller i direkt anknytning till befintliga tätorter. Då blir det möjligt att utnyttja eller utveckla gemensamma anläggningar för vatten och avlopp. Bebyggelsen bör få en täthet och omfattning som ger förutsättningar för kollektivtrafikförsörjning och effektiv energiförsörjning. Nya bostäder bör planeras som permanentbebyggelse och lokaliseras efter dessa förutsättningar. Behovet av mark för utrymmeskrävande, störande och transportintensiv verksamhet bör särskilt uppmärksammas. Samplanering av avloppsrening bör ske med kommuner inom avrinningsområden. I omvandlings- områden bör avvägningar mellan lokala och regionala lösningar för vatten och avlopp göras utifrån platsens lokala förutsättningar. Allmänhetens tillgång till stränder bör särskilt uppmärksammas. Ny bebyggelse bör inte lokaliseras inom områden med risk för översvämning.