TRF
Regional utvecklingsplan
för Stockholmsregionen
Regional utvecklingsplan
för Stockholmsregionen

Regionens grönstruktur

I planförslaget redovisas tre geografiska perspektiv på regional grönstruktur:

  • gröna kilar i anslutning till bebyggelsen
  • stora, samlade rekreations-, natur-, kulturmiljövärden utanför stadsstrukturen
  • den storregionala grönstrukturen.

De gröna kilarna består av tätortsnära regional grönstruktur som är nära integrerad med bebyggelse och infrastruktur. Kilarna är sammanhängande grönområden som sträcker sig från centrum ut mot landsbygden. De mest värdefulla områdena i kilarna pekas ut som gröna värdekärnor. I planen identifieras även gröna samband som upprätthåller centrala funktioner i de gröna kilarna, för rekreation, upplevelser, friluftsliv, skönhetsvärden, ekosystemtjänster med mera.

Viktiga gröna samband redovisas på plankartan för Stockholms län 2030 (utställningsförslaget för RUFS 2010), bland annat i anslutning till regionala stadskärnor i Barkarby–Jakobsberg och Kista–Sollentuna–Häggvik, i Arninge och i anslutning till Tvärbana syd vid Södertörnsleden och Södertälje samt i Nacka och Värmdö. 

När plankartan togs fram gjordes avvägningar mellan olika markanvändningsintressen. Planens avvägningar mellan grönstruktur och tillkommande bebyggelse bygger på dokumenterade natur-, kulturmiljö- och rekreationsvärden, befintliga, föreslagna och planerade naturreservat, kommunernas viljeinriktning för mark- och vattenanvändningen i gällande översiktsplaner, storlek och läge på kilarna med mera. Nya hus ska i första hand byggas inom eller i direkt anslutning till befintlig bebyggelse. Avvägningen bygger på synpunkter som kommit fram under samrådet, dialogen med berörda kommuner och regionala förhållningssätt som framgår av planbeskrivningen.

Säkerställa den regionala grönstrukturen och minimera fragmenteringen

Planen pekar ut en sammanhängande struktur av tätortsnära natur i anslutning till stadsbygden, med gröna kilar, gröna värdekärnor och gröna samband. I planens åtaganden identifieras viktiga åtgärdsbehov, bland annat att bevara de gröna kilarnas sammanhållna utbredning och att utveckla deras funktioner och värden. Rekreations-, kultur- och naturområden ska också utvecklas, och viktiga reproduktionsområden för djur- och växtarter ska säkerställas.

Inför utställningen har planens förhållningssätt för att skydda och stärka dessa områden preciserats. Den regionala avvägning mellan olika intressen som visas på plankartan redovisas i planbeskrivningen. Kilarnas förutsättningar som sammanhängande planeringsområde behöver klarläggas ytterligare i samverkan med berörda kommuner och aktörer. Kilarnas sammanhållna yta bör inte styckas upp. Därför anges i planförslaget att man vid större förändringar och nyetableringar i en del av en kil bör beskriva konsekvenserna av detta, både för kilen som helhet och i olika tidsperspektiv. Svaga partier i grönstrukturen bör särskilt uppmärksammas och förbättras. Den slutliga avvägningen mellan grönstruktur och andra intressen måste respektive kommun göra senare. Planen ger stöd för denna avvägning.

De modellanalyser som har gjorts inför utarbetandet av utställningsförslaget visar att den mängd ny bebyggelse som behövs enligt uppskattningarna ryms med mycket stor marginal inom redan bebyggda områden, och att de gröna kilarna alltså inte behöver användas för ny bebyggelse. Med det förhållningssätt som uttrycks i planförslaget riskerar 150 hektar av de gröna kilarna att tas i anspråk för bebyggelse, enligt modellanalyserna (0,01 procent av arealen). Nollalternativets bebyggelsestruktur innebär större intrång i de gröna kilarna och beräknas ta mer mark i anspråk, 950 hektar (0,06 procent av arealen). Även om den markyta som bebyggs i nollalternativet är liten i förhållande till de gröna kilarnas totala storlek, kan tillkommande bebyggelse medföra påtaglig lokal påverkan, till exempel genom intrång i svaga avsnitt i de gröna kilarna. Svaga avsnitt med högt exploateringstryck finns bland annat i Nacka, Täby och Jordbro i Haninge. Dessa är särskilt utsatta i nollalternativet.

I planförslaget redovisas även ett förhållningssätt till länets ”stora, samlade rekreations-, natur- och kulturmiljövärden utanför stadsstrukturen”. Dessa områden bedöms kunna skyddas från exploatering enligt både planförslag och nollalternativ. Samma sak gäller länets oexploaterade stränder. Även den närmaste strandzonen bedöms i hög grad kunna skyddas från bebyggelse, både i planförslag och nollalternativ. I strandnära lägen finns förhållandevis god tillgång på mark, så att bebyggelse kan tillkomma utan att själva stranden tas i anspråk. Bebyggelse antas där tillkomma i större utsträckning än i dag, och enligt modellanalyserna skiljer sig planförslaget endast marginellt från nollalternativet.

Planerade tunnelbane- eller spårvägssträckningar kommer att påverka Järvakilen. De fysiska intrången kan visserligen minimeras, till exempel med tunnlar, men det finns ändå risk för att de planerade spårutbyggnaderna kommer att medföra betydande intrång i grönstrukturen samt att ökad tillgänglighet medför ett ökat tryck att bygga ytterligare på obebyggd mark. Det kan leda till ökad fragmentering och barriäreffekter för såväl friluftsliv som för biologisk mångfald.

Även naturreservat och andra områden med skydd enligt miljöbalken 7 kapitlet
föreslås vara skyddade i planen.

Stora grönområden nära bebyggelsen ger god ”rymlighet”, med möjlighet till ett variationsrikt innehåll och högre kvalitet för besökarna. Planförslaget innebär en ökad rymlighet jämfört med nuläget, det vill säga större yta grönområde nära bebyggelsen. Nollalternativet har något större rymlighet, samtidigt som det är tillgängligt för en mindre andel av befolkningen. Detta förklaras av att nollalternativet innehåller fler glesa bebyggelsemiljöer än planförslaget.

Även energisystemets anläggningar – produktionsanläggningar, mellanlagringsplatser för biobränslen, kraftledningar med mera – kan påverka landskapet genom att de är så stora. I planförslagets åtaganden tas till exempel upp behovet av att markförlägga befintliga kraftledningar.

Biologisk mångfald

Viktiga reproduktionsområden för djur- och växtarter samt regionalt värdefulla spridningssamband ska identifieras och säkerställas enligt planförslaget. De områden där det finns störst behov av åtgärder bör pekas ut, så att man kan ta hänsyn till dessa värden vid förändringar i markanvändningen. Detta gäller även de mest värdefulla och representativa geologiska objekten. När man utvecklar och nylokaliserar bebyggelse bör man ta hänsyn till känsliga områden för reproduktion och värdefulla spridningssamband för djur- och växtarter. Spridningssambanden för djur- och växtarter ska stärkas genom att kommuner samarbetar och samordnar sina åtgärder för skötsel och anläggning. Möjligheterna att stärka viktiga upplevelsevärden bör samtidigt beaktas.

Närhet och tillgänglighet till naturen

Närhet mellan bostad och natur är en viktig kvalitet i en storstad. I planens åtaganden ingår att se den bostadsnära naturen och avståndet mellan bostad och grönområden i ett folkhälsoperspektiv, eftersom det är bra för människors välbefinnande att vara ute i naturen. Identifiering och kartläggning av viktiga aktivitetspunkter föreslås för att kunna göra de gröna kilarna mer tillgängliga. Planens modellanalys visar att ny bebyggelseförtätning i huvudsak kan ske på kvartersmark, vilket innebär att fler människor får närhet till befintliga parker och lokala grönområden. Därmed skulle planförslaget bidra till att uppfylla ambitionen om en god stadsmiljö. Efterföljande planering och konkreta åtgärder kommer dock att visa om planens intentioner uppfylls.

Trots det som sagts ovan är det osäkert vad en förtätad bebyggelse innebär för människors tillgång till parker och lokal grönstruktur. Tillgänglighet till naturen kan försämras genom att barriärer anläggs i form av bebyggelse, vägar eller järnvägar. Denna effekt är förmodligen allvarligast i kilarnas partier nära stadens centrum, i närheten av kilarnas ”spetsar”, där befolkningstätheten är hög och tillgången till natur är begränsad.

I planförslaget beräknas fler stockholmare få god tillgång till regional grönstruktur, jämfört med i nollalternativet. Ytterligare omkring 40 000 människor får i planförslaget tillgång till den regionala grönstrukturen inom 1 000 meter och cirka 50 000 människor inom 2 500 meter. Sett som andel av hela befolkningen ligger tillgången därmed i stort sett kvar på dagens nivå i planförslaget, medan nollalternativet skulle innebära en minskad andel av befolkningen med god tillgång till den regionala grönstrukturen (1,6 procent mindre inom 1 000 m och 2,5 procent mindre inom 2 500 m). Skillnaderna är relativt små och beror främst på att ny bebyggelse i planförslaget lokaliseras som förtätning i befintlig bebyggelse.

I planförslaget anges vidare att regionala stråk, områden, vandringsleder och målpunkter för rekreation och friluftsliv behöver pekas ut och utvecklas. Regionala anläggningar för friluftsliv, sport och idrott behöver anpassas till områdets upplevelsevärden, liksom vandrings- och cykelleder samt fritidsbebyggelse.

I planförslaget anges att det nätverk av långa stråk som finns etablerat längs stränderna (i stadsbygden) behöver tas tillvara och utvecklas. De mest värdefulla stråken ingår också i den regionala grönstrukturen. Stråken behöver förstärkas genom förbättrad framkomlighet och svaga partier behöver stärkas. Stråk och stigar behöver också utformas med hänsyn till natur- och kulturvärden.

Avsaknad av buller

I planförslaget anges att tysta områden är en viktig kvalitet att värna i ett storstadsområde. Vägtrafikbuller kommer att påverka områden som i dag är tysta, 1 500 hektar i planförslaget och 1 900 hektar i nollalternativet. Det motsvarar 1,8 procent respektive 2,4 procent av de tysta områdena. Huvuddelen av bullerstörningarna beror på ökade trafikvolymer, men även nya vägsträckningar påverkar. Det gäller särskilt Södertörnsleden i planförslaget.

Underlag, förhållningssätt och åtgärder mot buller ska tas fram i Stockholms län som ett resultat av Stockholmsöverenskommelsen. I åtgärderna ska det ingå att säkerställa tysta rekreationsmiljöer.