För att webbplatsen ska fungera så bra som möjligt använder vi oss av cookies. Cookies ger oss information om hur webbplatsen används, möjlighet att mäta trafik samt underlag för att optimera innehållet. På så sätt kan vi förbättra upplevelsen för dig som besökare på webbplatsen.
Läs mer om cookies härStockholmsregionen innehåller en mångfald stadsmiljöer med olika grad av täthet, variation och fotgängarvänlighet och med stora inslag av vatten och grönska. Stockholms innerstad utgör ett obestridligt centrum och har ett mycket stort värde för hela regionen och för landet som helhet i sin roll som centrum för handel, makt och administration. Huvudstaden Stockholm med sina årsringar, som från tidsepok till tidsepok sträcker sig ut från centrum, inrymmer mycket av regionens karaktäristiska kulturarv.
Inom regionen finns en rik blandning av äldre stadsmiljöer och stationssamhällen, men även funktionalistiskt inspirerade och glesa förortsområden. I länets tätortsområden kan man spåra en stor del av Sveriges moderna historia, från den tidiga industrialismens fabriker till miljonprogrammets bostadsområden.
Stockholmsregionen är i dag starkt enkärnig, men det pågår en utveckling av regionala stadskärnor, stadsutvecklingsområden och tyngdpunkter inom olika kommuner. Den koncentrerade staden med ett varierat utbud av bostäder, arbetsplatser, service, kvällsekonomi och kultur finns i dag främst i Stockholms innerstad, med få undantag. Delar av både inner- och ytterstaden är ofta hårt trafikbelastade och vissa delar är även uppstyckade av tung infrastruktur.
I Stockholms län finns en rad värdefulla kulturmiljöer. Närmiljön omvandlas dock allt snabbare, i takt med det moderna samhällets framväxt och till följd av vårt materiella välstånd. Den transportintensiva samhällsstrukturen är kanske den som mer än någon annan modern företeelse påverkar Stockholmsregionens miljö.
Hur staden ska växa och förtätas bör avgöras utifrån platsens potential och den befintliga identiteten hos centrumbildningar och tätorter. Tätare bebyggelse kan under vissa förutsättningar ge miljökonsekvenser som ökad koncentration av lokala partikelhalter i luften och ökat omgivningsbuller. Normen för partiklar överskrids i dag i stora delar av Stockholms innerstad och den enskilt viktigaste faktor som påverkar den lokala luftkvaliteten är hur gaturummet är utformat. Även omgivningsbuller är ett stort problem i mer tätbebyggda områden. Buller upplevs dessutom ofta som extra störande om exponeringen sker från flera olika källor, vilket är vanligt i täta miljöer. Klimatförändringarna ökar risken för att kulturhistoriskt och estetiskt värdefulla byggnader kan komma att skadas av till exempel skyfall och översvämningar.
Stockholmsregionens miljö har förbättrats mycket under de senaste decennierna, och invånarna har nu tillgång till både rent vatten, jämförelsevis ren luft och många grönområden som sträcker sig långt in i den tätbebyggda storstaden.
Stockholmsregionen är i ett internationellt perspektiv en grön huvudstadsregion. Hela Stockholms skärgård och Mälarlandskapet är internationellt attraktiva med sina stora upplevelsevärden, riksintressanta kultur- och naturmiljöer samt andra värdefulla miljöer. Ölandskapet i innersta citykärnan samt inom och kring tullarna är unikt. Sammanfattningsvis är Stockholmsregionens natur- och kulturvärden en viktig del av regionens attraktivitet. Tillgången på bostadsnära natur är också viktig för människors välbefinnande, och kan bidra till både ökad livskvalitet och förbättrad hälsa.
Naturen har skapat goda förutsättningar för ett varierat växt- och djurliv i regionen. I Stockholms län fanns år 2000 totalt 469 hotade arter. Stockholm har också, ur ett europeiskt perspektiv, ett unikt ekbestånd med en mycket rik fauna och många rödlistade arter (arter som riskerar att dö ut).
Grönstrukturen i Stockholmsregionen är en väv av grönska och vatten. Stråk, landskap och landskapsövergripande strukturer knyts samman mellan kommuner och län.
De gröna kilarnas storlek, form och läge nära tätorterna innebär att de erbjuder kvaliteter och funktioner som mindre enskilda grönområden inte har: tystnad och stor variation av rekreationsupplevelser, ett sammanhängande kulturlandskap och ett rikt växt- och djurliv.
Grönområdena förbättrar dessutom livsmiljön i staden genom att tillhandahålla en rad kretsloppsfunktioner, till exempel möjligheter till effektiv dagvattenhantering och luftrening.
Sedan mitten av 1990-talet har bebyggelsen i Stockholmsregionens stjärnformade struktur främst växt inåt längs de radiella kommunikationsstråken och gett en tätare stadsbebyggelse. Det innebär att lokala grönområden inom eller nära bebyggda områden har använts för nya bostäder, medan en mycket liten del av de gröna kilarna har exploaterats. Däremot har infrastrukturanläggningar och verksamheter som massupplag, depåer och motoranläggningar byggts ut i kilarna. Detta har försämrat de gröna kilarnas kvalitet och gjort så att de inte har samma sammanhållna utbredning som tidigare. Förändringar i markägandet samt förvaltning och skötsel har också påverkat tillgången till och kvaliteten på viktiga områden.
I dagsläget är många naturområden och deras ekosystem negativt påverkade av transportinfrastrukturen genom buller, visuella störningar och barriäreffekter, vilket begränsar möjligheterna att använda områdena för rekreation och friluftsliv. En del av den nya transportinfrastrukturen kan också komma att medföra ingrepp i de tätortsnära natur- och kulturmiljöerna. Samtidigt kan tillgängligheten till områdena öka.
På senare år har flera delar av de gröna kilarna skyddats genom att de har gjorts till reservat. Av länets landareal är 6 procent formellt skyddad på detta sätt. Av länets produktiva skogsmark är endast 4 procent skyddad.
Det är otydligt vem som har ansvaret för den obebyggda marken i tätorternas och städernas randzon, samtidigt som många aktörer är berörda. Den tätortsnära naturen riskerar att hamna i skymundan, när kommuner och statliga myndigheter fokuserar på planlagd mark och lokala värden, och naturvården fokuserar på utpräglade friluftsområden, biologisk mångfald och bevarande utanför stadens influensområde.
En ökad befolkning befaras även leda till fortsatt ökat intresse att bebygga och privatisera länets stränder och andra attraktiva markområden.
Mycket talar för att det pågår en långsam men kontinuerlig förlust av den biologiska mångfalden i regionen. Rationaliseringar inom jord- och skogsbruk har fått konsekvenser för många arter, och inom de mer tätbefolkade delarna av länet är förändrad markanvändning en viktig orsak till att den biologiska mångfalden minskar. Framför allt de tätortsnära skogarna har förhållandevis höga naturvärden, med en stor andel skyddsvärda biologiska resurser. Bebyggelse och anläggningar kan bilda barriärer mellan reproduktionsområden och hindra spridningssamband.
Kommande klimatförändringar hotar länets biologiska värden på olika sätt. Höjd medeltemperatur och förändrade nederbördsförhållanden kommer att gynna vissa växt- och djurarter medan det missgynnar andra. Extra känsliga för klimatförändringar är de områden där det finns många krävande och specialiserade arter som utnyttjar en specifik livsmiljö. Vi kan också vänta oss ökad konkurrens mellan arter som anpassat sig till en plats och arter som flyttar in.
Stockholms skärgård utgör tillsammans med Åland och Åbolands skärgårdar ett stort sammanhängande skärgårdsområde som är världsunikt. Skärgårdarna i Stockholms, Sörmlands och Uppsala län samt Mälaren med öar och strandområden, är i sin helhet av riksintresse enligt miljöbalkens 4 kapitel.
Vattenkvaliteten i Stockholms skärgård har stor betydelse för regionens attraktivitet. Därför är det mycket viktigt att vara medveten om det aktuella tillståndet och eventuella hot mot vattenkvaliteten.
Skärgården lockar allt fler människor, vilket på många sätt är mycket positivt. Men ett ökat besökstryck innebär också en ökad belastning på mark- och vattenmiljön. Förbrukningen av sötvatten ökar och därmed också mängden avloppsvatten. Båtturismen medför störningar och slitage på känsliga marina miljöer. Östersjövattnet är hårt närings- och föroreningsbelastat, vilket är ett stort miljöproblem. Till det ska läggas de risker och miljöstörningar som sjöfarten skapar. I mellan- och innerskärgården är fritidsboendet numera helt dominerande, vilket starkt har påverkat områdets karaktär. Exempelvis blir det allt ovanligare med orörda stränder. Samtidigt ger trafiken med fritidsbåtar omfattande bullerstörningar.
Efterfrågan på bostäder för permanent boende i skärgården är stor. Det pågår en omfattande omvandling av fritidshus till permanentboende på fastlandet och på öar som har bro, tunnel eller färjeförbindelse med fastlandet. Omvandling av fritidshus till permanentboende sker även på öar utan förbindelse med fastlandet. Parallellt finns också en trend att permanentboende i vissa delar av skärgården övergår till fritidshus.
I kust- och skärgårdsområdet har traditionella näringar och arbetsplatser minskat i omfattning. Samtidigt ökar storstadsinfluerade delar av ekonomin, där turism och besöksnäring har en stor och växande potential. Värdefulla miljöer hotas när traditionella näringar, redskap och farkoster överges eller anpassas till mer moderna villkor. Flera intressanta och karaktärsfulla natur- och kulturmiljöer i kust- och skärgårdsområdet skulle kunna tåla fler besökare, men platserna är inte särskilt väl kända och tillgängliga för allmänheten. Samtidigt är ökat besökstryck i områden med känsligt djurliv ett växande hot. Störningarna riskerar att öka bland annat i ytterskärgårdens känsligaste delar.
Några nyckelfrågor av regional karaktär har identifierats för kust- och skärgårdsområdet i den delregionala utvecklingsplanen för kust- och skärgårdsområdet:
Landsbygden är historiskt sett starkt förknippad med huvudstadens utveckling och expansion. Den storstadsnära landsbygden karaktäriseras av deltidsjordbruk, hästgårdar och höga fastighetspriser. Näringsverksamheten är en nödvändig förutsättning för att hålla kulturlandskapet öppet och värna estetiska och biologiska värden. Vackra omgivningar, ett levande kulturlandskap och lätt tillgängliga friluftsområden är värdefulla delar av regionens attraktivitet.