TRF
Regional utvecklingsplan
för Stockholmsregionen
Regional utvecklingsplan
för Stockholmsregionen

Planens innehåll och konsekvenser

Målet om en resurseffektiv region är inriktat både på att tillvarata invånarnas förmågor och att effektivt utnyttja natur- och samhällsresurser.

Planen skapar förutsättningar för att hantera och attrahera människor och företag. Befolkningstillväxten i regionen är positiv eftersom den ger förutsättningar för en ekonomisk tillväxt genom en större hemmamarknad och ökar kunskapskapitalet i regionen. Att en befolkningstillväxt sker i en storstadsregion är också positivt ur ett miljöperspektiv eftersom det här finns storskaliga tekniska system, effektiva transportlösningar och bättre förutsättningar för att hantera tillväxten inom ramen för markområden som redan räknas till stadsbygden.

En hög effektivitet i såväl den rumsliga strukturen som i de aktiviteter som pågår i regionen förväntas också leda till låga utsläpp av klimatpåverkande gaser och förorenande ämnen. Planens funktion ligger huvudsakligen i att skapa förutsättningar och incitament för effektivitet – den ska stimulera resurseffektivitet och motverka slöseri.

Den regionala fysiska strukturen har utarbetats med avsikt att skapa täta bebyggelseområden som ger möjlighet till god kollektivtrafikförsörjning och anslutning till storskaliga tekniska system för fjärrvärme, avfall, vatten och avlopp. I dag har en hög andel av befolkningen god tillgång till spårbunden kollektivtrafik, cirka 40 procent. Med den förutsatta förtätningen i regionen försämras inte den här andelen nämnvärt trots befolkningstillväxt, varken med RUFS 2010 eller i nollalternativet.

Åtaganden som rör bebyggelsen syftar till att göra bebyggelsestrukturen tätare och mer variationsrik och att skapa en högre andel attraktiva stadsmiljöer med torg, parker och grönområden. Jämfört med tidigare regionplaner introducerar RUFS 2010 ett tydligare fokus på att göra stadsmiljön mer attraktiv. Förtätning står för 30 procent av bebyggelsetillskottet fram till år 2030. Med RUFS hamnar cirka 25 procent av den tillkommande befolkningen i de regionala kärnorna, jämfört med knappt 10 procent i nollalternativet. Planen inriktas också på att bostäder ska byggas i en sådan takt att utbudet långsiktigt svarar mot efterfrågan i regionen. Bostadsmarknadens funktionssätt ska också utvecklas för att nå hög kapacitet och kvalitet i byggprocessen.

De samlade åtagandena för den tekniska försörjningen innebär att regionen tar vara på de fördelar som finns med en tät stadsbygd. Genom en gemensam syn på de tekniska försörjningssystemens framtid finns mycket goda förutsättningar för att effektiviteten kan ökas ytterligare, särskilt när det gäller utsläpp till vatten från VA-systemen. Dricksvattenresurserna ska säkras och försörjningssystemen expanderas, förstärkas och kopplas samman.

Planen inriktas på att utveckla småskaliga lösningar för energi, vatten och avlopp i glesa regiondelar, förbättra utvinning, återvinning och hantering av ballastmaterial, samt säkerställa platser för anläggningar i logistiskt goda lägen.

Transportsystemet är utan tvekan den svåraste regionala utmaningen ur ett resurseffektivitetsperspektiv. De samlade åtagandena syftar till att bygga ut transportsystemet med kollektivtrafiken, och då i första hand spårtrafik, som grund. Behovet av vägutbyggnader ska kompletteras med styrmedel och incitament, så att klimatmål kan uppnås och tillgängligheten förbättras. Energi- och resurseffektiva transporter ska stimuleras.

Samtidigt innebär befolkningsutvecklingen att de totala trafikvolymerna ökar. RUFS åtaganden och täta struktur ger dock förutsättningar för förbättringar jämfört med nollalternativet. Andelen bilresor, beräknat på summan av bil- och kollektivtrafikresor, under maxtimmen är i dagsläget ca 45 procent och sjunker med RUFS till cirka 40 procent, vilket är ungefär 10 procentenheter lägre än i nollalternativet. Andelen bilresor av samtliga resor sett över dygnet minskar med RUFS till 38 procent, jämfört med 40 procent i nuläget. I nollalternativet är motsvarande andel 48 procent, med RUFS blir det alltså en avsevärd skillnad.

Antalet fordonskilometer (med bil) per invånare ökar med RUFS med cirka 5 procent till år 2030 jämfört med nuläget. I nollalternativet är motsvarande ökning cirka 45 procent. Utsläppen av koldioxid från de enskilda fordonen kommer dock att minska, tack vare effektivare fordon, nya bränslen och jämnare trafikflöden. Beräkningar visar att med RUFS åtaganden och struktur fram till år 2030 kan de regionala transporternas samlade klimatpåverkan minska med totalt drygt 30 procent jämfört med i dag. Om man tar hänsyn till befolkningsökningen motsvarar detta en minskning per invånare med nära 50 procent. I nollalternativet begränsas motsvarande minskning till cirka 20 procent.

Olika åtgärders och styrmedels inverkan på de totala utsläppen illustreras i figur yy. 

Det är svårt att bedöma utvecklingen av näringslivets transporter, men de åtgärder som planen innehåller ger tillsammans med föreslagna logistikcentrum och mellanlager förutsättningar för minskade utsläpp. 

RUFS samlade bidrag till att minska regionens klimatpåverkan är svårt att isolera från de nationella och europeiska insatser som görs. Utsläppen från regionens energiproduktion regleras exempelvis uteslutande genom den europeiska utsläppshandeln, och det sätts inte längre några nationella mål för dessa utsläpp. Av de regionala utsläpp som inte omfattas av utsläppshandeln står trafiken för den absolut största delen. Om de här utsläppen kommer att minska beror nästan uteslutande på om utsläppen från trafiken kan begränsas i tillräcklig omfattning.

Åtagandena i RUFS 2010 täcker även in den befolkningsrelaterade aspekten av en resurseffektiv region. Allt för många människor ges idag inte möjlighet att utnyttja sin kompetens. Centrala åtaganden är här att samverka på strategisk nivå för att förnya och bredda integrationspolitiken, liksom att säkra en grund- och gymnasieskola samt en vuxenutbildning av hög kvalitet i alla delar av regionen. Det är exempelvis rimligt att anta att de samlade åtaganden som görs i planen kommer att leda till att en större andel av gymnasieeleverna påbörjar högskoleutbildning.