TRF
Regional utvecklingsplan
för Stockholmsregionen
Regional utvecklingsplan
för Stockholmsregionen

Så nås målet år 2030

RUFS 2010 har en stark inriktning på tillit och regionalt socialt kapital. Det är dessa faktorer som bestämmer hur stark sammanhållning vi har i samhället och i vilken utsträckning regionens invånare har lika möjligheter att ta vara på sina möjligheter.

Planen betonar att regionens kommuner har ett gemensamt ansvar för att minska segregation och utanförskap. Redan i RUFS 2001 framhölls att integrationsfrågorna är tydligt kopplade till frågor om exempelvis tillgängligheten till arbetsmarknaden. De lösningar som krävs finns sällan på de platser där problemen visar sig, och denna insikt måste påverka omfattningen och inriktningen av de åtgärder som sätts in.

Under RUFS-arbetet har ett integrerat arbetssätt använts för att samordna förslag av fysisk karaktär med förslag som rör innehåll, attityder och samverkansformer, och erfarenheterna av detta är mycket goda. Detta integrerade arbetssätt bör nu också börja tillämpas av aktörerna i regionen, inte minst kommunerna.

Den kommunala samverkan kring regionens naturmiljöer behöver stärkas, för att utveckla regionens potential och skapa bättre framförhållning för olika framtida markanspråk. En viktig fråga är strändernas potential och värde och vilka anspråk olika intressenter har. Där behöver kunskapen utvecklas, speciellt i ljuset av kommande ändringar i strandskyddsreglerna. För den regionala grönstrukturen är det av största vikt att stärka dess svaga avsnitt – flaskhalsarna – så att det även i framtiden finns sammanhängande gröna kilar in mot stadsbygdens kärna.

Mot bakgrund av kommande klimatförändringar måste mer uppmärksamhet än hittills riktas mot regionens vattenvärden. Kunskaper på området  måste byggas upp, samtidigt som konkreta insatser görs för att säkra vattentillgången och förbättra vattenkvaliteten.

Det är slutligen viktigt att beakta olika gruppers och individers varierande behov. Bland annat glöms det ofta bort att stora delar av befolkningen är mycket mindre rörliga än genomsnittet. För dessa människor kan den fysiska och sociala närmiljön vara viktigare än för de invånare som dagligen rör sig över stora avstånd och kan ta del av det stora och växande utbudet i regionen.