TRF
Regional utvecklingsplan
för Stockholmsregionen
Regional utvecklingsplan
för Stockholmsregionen

Planens innehåll och konsekvenser

I RUFS 2010 anges åtaganden för att förbättra den fysiska tillgängligheten, framför allt inom Stockholm län. Framkomligheten och tillgängligheten till bostäder, arbetsplatser, utbildning, handel och service ska öka genom en utvecklad spårtrafik inom regionen, bättre vägkapacitet i kritiska snitt och en tät och flerfunktionell bebyggelsestruktur. Fokus ligger på att utveckla regionala stadskärnor och en i övrigt tät bebyggelse i lägen som nås lätt med kollektivtrafik, tillsammans med ett trafiknät som gör kärnor och stråk tillgängliga för en stor del av regionens befolkning.

Kollektivtrafiken ska utvecklas till ett attraktivt alternativ för alla. Efterfrågan på vägtransporter ska styras och begränsas samtidigt som förmågan att investera i infrastruktur stärks. Människors möjligheter att ta sig till sina arbetsplatser med kollektivtrafik år 2030 kommer att vara betydligt högre med den bebyggelsestruktur och det trafiknät som föreslås i RUFS jämfört med nollalternativet. Analyser av planen visar att en lika stor andel av befolkningen kan fortsätta ha god tillgång till tätortsnära natur, tack vare att en stor del av den tillkommande bebyggelsen sker genom förtätning. Förtätningen i goda kollektivtrafiklägen ger också förutsättningar för minskat bilberoende. (Se tillgänglighetskartor)

Om planen genomförs ökar tillgängligheten till regionens universitet och högskolor. I dag kan 55–65 procent av invånarna nå högre utbildning med kollektivtrafik på mindre än 45 minuter. Med förslagen i planen ökar den andelen till 75–80 procent, medan nollalternativet ger oförändrad tillgänglighet. Ökad tillgänglighet till utbildning och arbetsplatser underlättar kontakterna med viktiga samhällsfunktioner och kan i förlängningen mildra effekterna av social segregation. God tillgänglighet till arbetsplatser har dessutom betydelse för individens möjligheter att finna ett arbete som svarar mot hans eller hennes kompetens och att undvika arbetslöshet. De utbyggnader av kollektivtrafiksystemet som föreslås ger bättre tillgänglighet genom att man kan nå nya resmål och genom kortare genomsnittlig restid. Det är framför allt satsningar på tvärgående kollektivtrafikförbindelser som öppnar nya resmöjligheter.

Utvärderingar visar att trängselsituationen år 2030 med de åtgärder som föreslås i RUFS kan vara något bättre än nuläget, medan nollalternativet kan innebära nära nog en fördubbling av tidsförlusterna på grund av flaskhalsar i vägnätet. Åtagandena om att styra och begränsa efterfrågan på vägtransporter bedöms öka framkomligheten för näringslivets transporter till och i regioncentrum.

För att regionen ska bli mer tillgänglig för omvärlden är åtagandet att utveckla förbindelser inom och utom landet centralt. Det är dock marknadskrafterna som styr utvecklingen av linjeutbud och destinationer. Förslag till åtgärder i RUFS förbättrar tillgängligheten till Arlanda så att man år 2030 från mer än 90 procent av länets arbetsplatser når Arlanda inom 60 minuter med kollektivtrafik, jämfört med runt 75 procent i både nuläge och nollalternativ.

För den icke-fysiska aspekten av öppenhet och tillgänglighet innehåller RUFS 2010 åtaganden för att skapa attraktiva mötesplatser, undanröja hinder för att människor tryggt ska kunna röra sig i regionen, motverka diskriminering, uppmuntra mångfald, samt öka tilliten till det offentliga. Dessa åtaganden väntas sammantaget bidra till att öka den sociala rörligheten och det sociala utbytet mellan medborgare med olika bakgrund.