Konflikter och synergier

I förhållande till målet om öppenhet och tillgänglighet finns det tre viktiga samband som behöver belysas.  Den första frågan handlar om möjligheten att öka tillgängligheten och framkomligheten utan att det ger negativa hälsoeffekter. Det kan hända att bebyggelseutvecklingen kan komma att ske så att bostäder och arbetsplatser i vissa lägen blir exponerade för buller och höga partikelhalter samt höga koncentrationer av kväveoxider, vilket kommer i konflikt med målet om att betydligt färre invånare ska utsattas för störningar som påverkar hälsan negativt. Inomhusbuller kan dock undvikas genom att nya bostäder isoleras väl och utformas med ”tyst sida”. Problemen med luftkvalitet är svårare att lösa, men åtminstone halterna av kväveoxider kommer att sjunka som en följd av skärpta avgasregler. Problemen med partiklar i luften kan minskas genom spolning av gator, regler som begränsar användningen av dubbdäck samt en bättre utformning av gaturummet i nya områden. Sammanfattningsvis finns det alltså ingen avgörande motsättning mellan hög tillgänglighet och god hälsa, så länge tillgängliga regleringsmöjligheter och tekniska lösningar utnyttjas fullt ut.

Det andra sambandet finns mellan RUFS åtaganden om tillit och möjligheten för invånarna att utnyttja sin kompetens på arbetsmarknaden. Tillit och delaktighet är två dimensioner av socialt kapital. Tillit underlättar för den enskilde att etablera sig på arbetsmarknaden och använda sin kompetens, när tilliten kombineras med de kontakter och nätverk som kan utvecklas vid möten. Denna tillit och delaktighet stärker också regionens samlade humankapital, det vill säga invånarnas samlade kompetens, utbildning och färdigheter. Dessutom gäller det omvända, att när människor av olika bakgrund får möjlighet att använda sin kompetens på arbetsmarknaden så ökar tilliten. Man blir goda grannar på arbetsplatsen och skillnaderna mellan människor avdramatiseras.

Det tredje sambandet är att det råder en ömsesidig synergi mellan åtagandena att öka tillgängligheten till regionen och att utveckla Stockholmsregionen till en besöksdestination av högsta europeiska klass. De här åtagandena stärker med andra ord varandra. En förbättrad internationell tillgänglighet gör regionen mer nåbar för utländska besökare. Det underlättar marknadsföringen av regionen och gör den mer attraktiv. Samtidigt ökar en växande besöksnäring marknadsunderlaget för flygtrafiken. Det linjeutbud som regionen kan attrahera är beroende av den marknad som regionen kan erbjuda och flygbolagens värdering av den. Stockholmsregionen är en tydlig utresemarknad; det är hemmamarknaden som genererar huvuddelen av flygresorna. Även med en regional tillväxt har denna marknad sina begränsningar i regionens ekonomiska och demografiska utveckling. Besöksmarknaden har inte samma begränsningar. Om regionen kan bli mer attraktiv, utveckla sin marknadsföring och ta en något större andel av det internationella besöksresandet, kan det göra att efterfrågan ökar betydligt. Det kan i sin tur leda till att fler flyglinjer till Stockholm etableras.

RUFS eftersträvar hög fysisk och social rörlighet. De faktorer som bestämmer denna rörlighet förändras långsamt, och åtgärder som främjar öppenhet och tillgänglighet är därför långsiktiga till sin karaktär. Sociala strukturer och social rörlighet styrs delvis av fysiska förutsättningar eller om det finns fysiska barriärer. De samband som har beskrivits ovan bör uppmärksammas inom ramen för den regionala utvecklingsplaneringen och i bedömningen av de långsiktiga konsekvenserna.